Jag studerar till sjuksköterska i Uppsala. Under lång tid har jag funderat mycket kring kvinnans och fittans plats i samhället. Varför inte börja göra egna tänkte jag när jag kom fram till att kvinnor och fittor är gravt underskattade, därför började jag producera fittor i olika material.  
För att visa att de finns, för att säga att fitta är ett bra ord och för att visa att alla fittor är olika och att det är så det ska vara. 
Mina fittor och jag har fått mycket kritik och ramaskrin på syforum på internet, av andra konstnärer som anklagat mig för att inte göra anatomiskt korrekta konstverk och folk som i allmänhet bara trott jag vill ha uppmärksamhet, frågor om hur man ska använda fittorna etc etc. Det visar bara hur mycket mer fittor behöver få synas. 

Marcus Pettersson är en självutnämnd serietecknare samt illustratör som bor i Norrköping. För tillfället studerar han vid Linköpings Universitet samt driver Den Totalt Meningslösa Sidan (www.dtms.se), där allt det meningslösa med vardagen publiceras med text samt illustrationer.

Jag upptäckte Gaia som barn och har sedan tonåren krigat för henne på flera sätt. Naturen är min stora inspiration och min kreativitetsbrunn. I elementen jord, eld, luft, vatten och is tar mitt skapande formen av musik, sång, prosatexter, artiklar, masker och tovade ullvor (eget påhittat namn för kvinnokönet). Drömmer om starka kvinnor i sin fulla kraft!  

Och springer med alla väsen i skogen och i vattnet.  

Jag är konstnär, skådespelare, regissör, teaterpedagog, folksångerska och som hobby arbetar jag som personlig assistent. Jag är också chaitedrickerska, tankboksskriverska, könsdiskuterare, fittälskare och datorinvalid.

Jag har intresserat mig för fittor så långt tillbaka jag kan minnas, har de 5 senaste åren använt den flexibla fittformen i konst och hantverk. Fittor är min främsta inspirationskälla, jag kan göra allt av den formen, från sängar till örhängen. Jag inspereras av andra saker med, men fittan är en väldigt stor del av mig.

Jag heter Adela Jedström och är 22 år, jag har efter gymnasiet studerat Konsthantverk/ Design i 2 år, med metall som främsta inriktning. Jag har gjort både möbler, smycken och konst. 

Jag studerade en Jeansficka, skissade, fotade och modellerade i vax, valde ut vissa skuggor som jag gjorde med limpistol och ståltråd, jag provade göra vissa skisser i metall. snart blev det en Jeansfitta. Det skulle bli en skål i metall av mina skisser, så jag skissade vidare i materialet metall. Den här skålen som kommer visas på utställningen är en del av resultatet.

Moa Hannerz Simå är en väldigt barnslig person som skrattar högst åt kiss-och bajshumor och tycker att kön också är lika roligt.
Det var lite så min idé föddes. Alla utstickande föremål kan referera till en snopp men så kom jag på att jag sällan såg fittor bland vardagens ting. Jag började leta och nu ser jag fittor överallt. Mina fem foton i utställningen är en liten samling av könsliknande saker som man kan hitta i mataffären.
När jag inte ser fittor läser jag konstvetenskap och planerar utflykter med min vänner.

Henrik jobbar för det mesta som musikskapare i inte mindre än sju olika band och konstellationer, men har även flertaliga projekt inom konst och formgivning. Motiveringen till den här utställningen beskriver han öppet och osminkat med tre ord: Estetik, erotik och rättvisa.